heddaisabella.blogg.se

Igår var jag med mina vänner på kvällen och bara satt på en äng och pratade. Galen som jag är började jag dansa och sjunga i mina mysbyxor sen satt vi och pratade någon halvtimme till innan vi var tvugna att gå hem. Ängen ligger precis mellan våra hus så det är bara ca 150m ifrån. Jag sa hejdå till dem och sen när jag var 50m från mitt hus skulle jag bara snabbt kolla min mobil.

 

Jag letade hysteriskt efter den i fickorna men den låg inte där. Inte heller i väskan. Beroende som jag är börjar jag snabbt få panik. Jag gick med raska steg tillbaka där vi var och pratade. Ingenstans fanns den. I denna stund hade jag panik. Jag sprang hem till pappa och vi sprang snabbt till baka för att leta. Efter 10 minuters letande hade vi fortfarande inte hittat den. Vi gick hem och hämtade ficklampor.

 

Vi prövade att ringa från pappas mobil men eftersom jag är så smart (not) hade jag den på stör ej och ljudet var av. Jag svär, jag letade flera gånger på varende kvadratmillimeter på ställerna vi varit på. Precis när pappa tyckte vi skulle gå hem sprang jag snabbt bara bort några meter ifrån där vi suttit. Där låg den. Min mobil med bara 3% kvar. Jag omfamnade den och gick glatt hem. Alltså lyckan när jag hittade den var total, all panik släppte. 

 

Nu har jag stängt av stör ej och satt på ringsignalen med nästan högta volym. 

 

 

En annan sak som gav mig panik i natten:

 

Jag hade somnat (kändes som 5 minuter sedan, var 5 timmar sedan). Plötsligt slog jag upp armen mot väggen av någon konstig anledning och två tunga tavlor föll ner på mig. Jag skrek nästan, blev skiträdd. Klockan var halv 6 men jag lyckades lyckligvis somna om. 

 

Om du fortfarande orkat läsa ändå hit, tack, du förtjänar en kaka :)